Deltagare berättar

I projektet deltog fyra kvinnor. De fick berätta lite om sig själva men bad om att få vara anonyma.

Texterna nedan är från första mötet, då vi hade enskilda samtal samt en gemensam pratstund med kvinnorna.

 Fröken A

Jag kommer från Thailand och har bott i Sverige i 11 år. Jag har två pojkar, de är 8 och 19 år gamla. Mina barn pratar flytande svenska och vi pratar svenska ibland hemma.

För tillfället är jag arbetslös, det har jag varit i 1 år nu. Innan dess har jag varit timanställd i ungefär 3,5 år. 2003­ till 2009 jobbade jag med snabbmat. Jag tycker att den svenska grammatiken har varit svårast att lära sig, det är fortfarande att den är krånglig.

Fröken B

Jag har bott i Sverige i 27 år. Jag kommer ursprungligen ifrån Vietnam. Jag är gift och har fyra barn. Vi pratar oftast vietnamesiska hemma men barnen pratar svenska.

När jag kom till Sverige gick jag i skolan i 10 månader, sedan jobbade jag i 10 år. Det är svårt att prata svenska, det finns många ord.

 Fröken C

Jag kommer ifrån Vietnam och har bott i Sverige i 20 år. Min man är från Kina så jag kan även kinesiska. Vi har 2 barn, en son som är 18 år och en styvson som är 26 år.

Jag har haft industrijobb under 10 år men slutat då jag började må dåligt. n.

 Fröken D

Jag från Vietnam och kom till Sverige 1983. Jag har 5 barn och alla är vuxna. Alla barnen pratar svenska men i hemmet så är det vietnamesiska som pratar mest.

Jag fick jobb efter 3 månader men nu så arbetar jag inte. Jag har varit arbetsskadad i 4 år. Jag gick aldrig i skolan i hemma och jag har inte heller studerat på komvux i Sverige. Den tycker att den svenska grammatiken är svår.

 

När vi satt ner och pratade med alla kvinnorna samtidigt så var de eniga om att språket var väldigt svårt att lära sig. De tyckte att det var bra att de fick jobb snabbt efter att de hade kommit till Sverige. Det var en faktor som påskyndade inlärningen av svenska. För även de inte kunde så mycket svenska när de började arbeta, så lärde de sig under tiden.

Alla kvinnor fick även erbjudande till Sfi-utbildning.

De är väldigt tacksamma över den hjälp de fått och dom har känt sig välkomna. Svenskarna har varit vänliga och erbjudit hjälp om det var något problem. Men det är inte bara personal inom diverse myndigheter som var hjälpsamma utan det har även personer  privat varit. Detta gjorde att kvinnorna har känt sig välkomna och att det varit ganska lätt att komma in i det svenska samhället. Även om svenskarna är vänliga så tycker kvinnorna att svenskarna, eller det svenska samhället, var lite konstiga i början. Lite av sakerna som de tyckte var konstiga är, att stå i kö, skogen och att det var väldigt tyst på gatorna.